aussieandback

6 månader. 25 veckor. 175 dagar. Hur man än väljer att se på det - så var det det bästa jag har gjort. 


Puss&Kram

Pernilla

livet just nu @ Noosa

Puss&Kram

Pernilla

18 buss-timmar senare är vi äntligen framme i Noosa, där vi bor på ett herrgårdsliknande hostel, inte långt från stranden. Idag har vi vandrat på boardwalken i Noosas National Park längst stranden. Imorgon åker vi på en tvådagarstur till världens största sandö, Fraser Island! Där ska vi göra massa spännande saker. Vi håller er uppdaterade...

Fred&Kram
Agnes&Pernilla
 

I Airlie Beach stötte vi ihop med Lynsey, våran älskade rumskamrat på Jolly Swagman i Sydney, där vi bodde i 5 veckor. Hon drog med oss på sådanthär bus:

när jag spelade lät det mest som om någon gick på toa, men kul var det!

Fred&Kärlek
Agnes

Såhär startar man dagen!

Chaiselle Christmas Party

Nu är vi inne på sista veckan i Australien innan vi drar vidare mot NZ och sedan Thailand. Det kommer kännas så maffigt, men samtidigt konstigt att komma tillbaka till Brisbane- där allting började- den 8oktober 2011. Då trodde vi att vi skulle bo och jobba i Surfers Paradise i 6månader och knappt resa runt i Australien alls, för att istället åka till Vietnam och Fijii. Det blir aldrig som man tänkt sig här nere... och jag kunde aldrig föreställa mig att vi skulle få det så här bra.

Det är så galet att lämna Australien, efter att ha varit här sedan början av oktober. Snart är vi hemma, på ruta 1 igen, med Ensam Mamma söker, Kampenhof och Fjordfestival. Ibland känns det som vi inte har gjort något annat än Australien. Kommer vi komma tillbaka tro?

Fred&Kärlek
Agnes

Är det något man måste göra när man är i Australien så är det att åka ut på Stora Barriärrevet. Jag har alltid velat åka ut så förra fredagen bokade jag en båttur. Agnes var inte allt för tagg på det så slutade att jag tog mig iväg på egenhand. Sedan visade det sig att i princip hela vårt dåvarande rum skulle åka ut på samma båt så slutade med att vi var ett helt gäng som åkte ut iaf. Träffade även en supertrevlig britt, Robyn, redan på bussen ner till hamnen som jag hängde med resten av dagen, så ensam var jag knappast.

Alla har tidigare sagt att revet är så otroligt vackert men jag har aldrig riktigt förstått vad de har menat. Efteråt kan jag säga att jag nog aldrig kommer kunna förklara hur vackert det faktiskt var. Jag simmade med de mest färgglada/mönstrade/konstiga fiskar, snäckskal stora som vattenmeloner och berg av koraller. Fickdyka ner till bottnen och upptäcka allt på en armvidds avstånd. Tyvärr kom hela utflykten väldigt snabbt inpå så hann inte hyra någon undervattenskamera = jag har inga bilder på vad som hände under ytan.

 Något av det mest minnesvärda av hela utflykten kommer nog vara mitt första möte med en haj. Det börjar med att "guiden" som var med oss nere i vattnet skriker "HAJ" för att alla ska komma och titta. Lite längre bort simmar en ca halv meter lång haj. Coolt tänkte jag, nu har jag sett min första haj. Gruppen skiljs åt igen för att fortsätta dyka och snorkla på revet. Jag simmar ensam åt mitt håll medan jag kollade på allt som hände under mig. Helt plötsligt får jag en känsla av att jag är påväg att simma in i något så jag tittar upp. 2 m bort kommer en dubbelt så stor haj simmandes emot mig innan han väjer av och simmar under mig istället. Länge sedan jag var så rädd senast.. De hade tack och lov berättat för oss på båten att de hajar som finns på revet inte är farliga för människor. PUH!


 

Robyn och jag


Herr& Fru Argentina


Grymt gott käk!!


Under ytan...

Sting ray suit

Vår båt

Fish feed

Scuba gear



Cairns

Min dag på Barriärrevet var helt otrolig. Vid 8am avgick Passions of Paradise's stora katamaransegelbåt från Cairns Reef Terminal. Vindstilla och strålande sol hela dagen. Första stoppet gjorde vi ute på öppet hav, cirkus 2h från land.

Jag var egentligen inte intresserad, med valde att testa ett intro-dyk, vilket i princip bestod av att vara 2dm under ytan med all scuba-diving gear på sig. Instruktörerna satte på mig tyngdbältet, dyklufttuberna (tyngre än min 85L-backpackingrygga...då är det tungt) gav mig simfötter, sting ray-suiten & glajjor och sa åt mig att hoppa i vattnet. Väl i det turkosa vattnet led jag av extrem dödsångest när jag försökte andas genom munstycket gaah- jag var livrädd. Intruktören grabbade dock tag i mig och helt plötsligt så simmade vi under ytan bland koraller och alla fiskar. I WAS DIVING! Efter ytterligare 5min av dödsångest och av att klamra mig runt instruktörens arm, så kollade jag runt omkring mig, andades, simmade, tryckutjämnade, tittade, upplevde- och det var de fräckaste 40minuterna ever. Scuba diving kan nog vara det ballaste jag någonsin har gjort. Koraller, fiskar, tystheten, kristallklart vatten. Helt otroligt. I slutet av dagen fick jag även mitt "Diving without dying"-certificate. 

Båtens andra stopp blev vid en sandö, som vi snorklade till. Helt otroligt fint. Det går inte riktigt att beskriva vad som finns under ytan. Efter fiskmatning och chillaxing på båten, så satte vi segel tillbaka mot Cairns. 

...sometimes it feels strange that i had a life before this...

Fred&Kärlek
Agnes


 

Sträckan kanske inte ser lång ut på kartan, men det har tagit oss 11h med Greyhound att åka från Cairns till Airlie Beach. Vägarna var inte fantastiska, men utsikten var inte dum! Efter att ha stannat på de mest ångestframkallande små samhällena, med ännu mer ångestframkallande toaletter, är vi äntligen här och har checkat in på ett hostel vars rum är stugor som ligger i en slags djungel.

Puss&Kram

Pernilla

Detta är vår vardag nu i Cairns.

Fred&Kram
Agnes&Pernilla

Pa denna Passions of Paradise-bat guppar jag runt pa imorgon

Igår var jag och terroriserade precis varenda kameraaffär i hela Cairns efter en likadan kamera som jag hade förra veckan (som gick sönder, remember?). Det fanns en butik i hela staden som hade kameran.- dock i pissrosa eller metallicblått. Ni som känner mig vet att inte det funkar- alls. Jag kom hem kameralös den dagen, men idag gick jag tillbaka till kamerabutiken- som hade fått in kameran i svart! Hallelulja! Nu välkomnar jag min svarta Nikonskönhet, kamera nummer 4 på denna resa, till familjen!

Fred&Kärlek
Agnes

Ja, ni behöver inte vara rädda för att vi blir uttorkade eller så. Wet season sucks.

Vi är fast i Cairns, inga bussar, inga tåg, inga flyg lämnar staden på grund av regnet. "Regn" är nästan en underdrift av de massiva floderna som himlen verkar spotta ur sig. Vi är kvar i stan på obestämd tid men måste vara i Brissie innan vårt flyg till Auckland går. Som tur har vi våra rumsgrabbar som vi håller oss flytande med.

Fred&Kram
Agnes&Pernilla

Update: Vi glomde juh att namna att vadret forflyttar sig soderut med oss, det ar en tornado som vantar pa oss i Townsville och Pernillas dator har precis crashat. Men som sagt, vara superharliga rumsgrabbs flyter pa.

Nu är livet bra. har precis bytt rum på vårt hostel och har kommit till ett rum som får alla våra andra hostelboende att verka som soptippar. Vilken backpackerlyx! Jag kikade även förbi Rustys market och köpte mig min favoritfrukt. Nu blir det på med bikinin och ner till lagunen! Ikväll blir det zumba nere vid stranden.

Fred&Kärlek
Agnes

Cairns bjuder inte på mycket solsken, men det är enormt varmt och tropiskt fuktigt. Efter att ha powerwalkat runt i stan och försökt hitta en kamera, lade jag mig i lagunen to cool down. I Cairns får man typ inte bada i havet pga giftmaneterna. Där träffade jag iallafall en supersoft welshare och två tyskor som bjöd med oss till Cape Tribulation imorgon. Det stället är värt för er att knappa in på google! Nu blir det roadtrip!

Brutalt

Fatboy Slim

Det bästa Sverige har gjort

Future Music Festival var brutalt roligt. Hela Flemington Racecourse hade förvandlats in till ett enormt, färgglatt lekland för vuxna och Karran, Pillis & jag stortrivdes bland karuseller, pariserhjul, scener och workshops. För att göra det ännu bättre så sken solen hela dagen- från att Jessie J studsade ut på scen i sina hängslebyxor till att Swedish House Mafia dränkte oss i främre raden i konfetti.

Skrillex (skrämmande bra), Gym Class Heroes, Stafford Brother&Timmy Trumpet, Tinie Tempah och Fatboy Slim gjorde våra knän helt utmattade av allt hoppande under dagen. Och efter att ha stått görnära Swedish House Mafia (och att ha sett Lil Wayne i dec.) känner jag att jag kan dö lycklig. Så otroligt maffigt.

Saknade den här imorse när vi landade..

I svenne-uniformen: converse, levis 501-shorts, tygväska, ray ban aviator

IDAG SMÄLLER DET!

En bild säger mer en tusen ord.

Puss&Kram

Pernilla

This is the sound of freedom

Rainforest

Making dreams come true

12 apostels

Jag vill nästan låta bilderna tala för sig själva. Vi hade en helt fantastiskt dag på Great Ocean Road vid Melbournes utkant. I gryningen ringde klockan och vi drack te någon timme senare bredvid vilda kängrurus någon stans i Victoria. Färden fortsatte med att mata papegojor och kolla på vilda koalor. Vi susade runt på de slingriga Great Ocean Road-vägarna till ljudet av riktig aussie-musik medan vår fett knowledgeable guide Craig lärde oss allt om allt ungefär.

När vi hade svalt vår souvlaki till lunch promenerade vi i en regnskog. No biggie. Efter en timmes slingrig körning kom vi fram till de 12 apostlarna, som Great Ocean Road är mest känt för, och jag fick uppfylla en av mina största drömmar- helikopter! Pulsen var på topp när vi hukade oss under rotorbladen för att sedan lyfta och flyga över havet. Obeskrivligt.

14 timmar senare, efter att ha sett den största fullmånen någonsin och promenerat på stränderna vid apostlarna, var vi tillbaka på vårt älskade hostel. 5 av 5 toasters.

Fred&Kärlek

Agnes

Fred&Kärlek

Agnes

Back on Chapel- ett hostel med hög mysgrad.Var ett bostadshus som blivit omgjort till ett hostel, kändes som att komma hem till någon:)

Det sjätte bästa hostlet i hela Australien- det märktes..

Vi har haft lite bostadkris i helgen, då vår älskade hostel Habitat i St Kilda blev fullbokat och due to diverse festivaler, långhelger, Labour day gjorde att alla (ingen skämt, verkligen alla) hostel var fullbokade. Så när jag och Pernilla var tvungna att checka ut från Habitat på lördag morgon, var vi hemlösa.

Efter några timmar framför the almighty Google och några telefonsamtal senare så lyckades vi dock lösa var sin säng i olika rum på ett hostel i en supercool suburd kallad Windsor. Allting löser sig till slut...

Inatt sover vi dock på flygplatsen, då flyget till Cairns, QLD går cirkus samtidigt som tuppen galer. Ska bli skönt att komma norrut till värmen!

Fred&Kärlek
Agnes

Idag har vi mysat med vår älskade Karran! Vi klippte oss även för en fett billig peng.

Fred&Kärlek

Agnes

det vackraste jag vet

Melbourne är så vackert! När solen gick ner var vi nere och kollade på vilda pingviner som kom fram under St Kildas pir och nu sitter vi och lyssnar på livemusik på vårt fina hostel. Livet är bra.

Fred&Kärlek

Agnes

Här levereras ett styck foton från min och Pillis dag igår. Vi utforskade St Kildas små kvarter. Är inte cake shopen fantastiskt? Det är knepigt hur jag och Pillis fortfarande kan ha kul, skratta och prata i timmar efter att ha spenderat i princip varenda natt, jobbdag, lediga dag, resdag, minut och sekund tillsammans sedan vi stod på Landvetter kl10 den 8 oktober förra året.

Fred&Kärlek

Agnes

Detta är mitt nya barn. Efter att både systemkameran och min vanliga kamera har havererat här nere, så köpte jag mig en ny svart skönhet här i Melbourne. Hoppas att den kommer hålla lika bra som min förra som har överlevt både fräs på grekiska öar, kyla i italienska alper och regn i Storbritannien x2. Det enda tröttsamma är att batteriladdaren har en australienskt uttag, men jag får fortsätta mitt adapterfyllda liv även efter Aussie.

Fred&Kärlek

Agnes

Solen skiner i Melbourne och vi har utforskat staden och Queen Victoria Market. Vi höll även utkik efter det årliga "naked bikeride" som skulle gå genom staden- utan lycka dock.

Fred&Kram

Agnes&Pernilla

Andra båten som puttar oss in mot land

Puss&Kram

Pernilla

FÖRE



24 TIMMAR SENARE

Puss&Kram

Pernilla

Innan vi åkte på den här turen frågade vi vad vi skulle ha med oss i klädväg. De på kontoret svarade att det enda vi INTE behövde ta med oss var några långa byxor eller tjocka tröjor. Tydligen skulle det bli för varmt. Okej, jag sa att det regnade lite. Vi kan väl säga att det ökade ganska mycket efter det. När vi kommit tillbaka till campingen hade polisen redan ringt runt till alla för att försäkra sig om att de hade tillräckligt mycket "supplies" för att klara sig om vägarna skulle översvämmas. Ja, så illa var det. Istället för att sova under "en miljon stjärnor" som broshyren sa så sov vi i campingens tvättstuga. Innan middagen strävade vi med att sätta upp ett vindskydd med en pressening och ett snöre. Och även om vår monstertruck till buss var grymmast av alla bussar så var den inte alltid lika vattentät. Ibland kunde man vakna till bak i bussen av att ett mindre vattefall föll ner från ACn. Slutade med att vi tejpade hela taket med plastpåsar för att hålla oss torra. Det är varmt i öknen.. PUH!

Puss&Kram

Pernilla

Då jag inte hade någon kamera, så finns det inga bilder från Kings Canyon (som tur var fanns med en del kines på våran tour bus, som har tagot många bilder som de har lovat att mejla). Ni får nöja er med denna bilden på en kamel på en kamelfarm som vi stannade vid på vägen tillbaka till Alice Springs. När vi kom hem var våra kläder helt rödfärgade av sanden och våra skor likaså. Summa summarum, det var tre helt fantastiska äventyrsfyllda smink+plattångfria dagar i outbacken.

Fred&Kärlek

Agnes

Dag nummer två; (även känd som dagen då min kamera lämnade jordelivet) efter att ha vaknat upp omkring 04.30am i våra swags i outbacken hoppade vi in i våran monstertruck till van mot Kata Tjuta Olgas, vilket är aborginheliga, röda, enorma berg.

Kata Tjuta var fett maffigt, svenska språket kan nog inte beskriva hur grymt det såg ut och bilderna gör det ingen rättvisa. En vild känguru hoppade även fram mellan bergstopparna, vilket var rätt så värt. Jag var i full fräs med att ta kort på härligheten, när jag ramlade platt på marken och kameran studsar och landar i Kata Tjutas enda å. Damn. Det blev den kamerans död.

Dagen avslutades med en riktig aussie barbie med känguru, open fire och allmän softhet. Det enda som fattades var en gitarr.

Fred&Kärlek
Agnes

Här kommer lite bilder på stället vi bor nu. Alice Springs i sig är ganska speciellt, aborginer som har sitt eget språk, en helt ny kultur och mycket större samhällsklyftor.  Staden är den typen av ställe där man kan gå och spänna ut magen hur mycket man vill, lukta skit och inte sminka sig. Jag måste säga att jag älskar det efter fyra månader i supersnygga Sydney. Hostel är soft med billigt käk och nästan enbart killar som bor här.

Fred&Kärlek

Agnes